Jan Hammarqvist


Intervju med Jarl Hammarqvist, WSP Analys & Strategi, som har varit med och tagit fram rapporten ”Systemanalys Gävle – Göteborg”.

 

Vem Jarl Hammarqvist?

- Jag bor i den vackra byn Gagnef utanför Borlänge och arbetar som seniorkonsult på WSP Analys & Strategi. Mina expertområden är transport och miljö och många av mina uppdrag består av övergripande utredningar. Innan jag började på WSP 2004 arbetade jag under många år på Vägverket.

 

Kan du kort beskriva din rapport för den som inte har läst den?

- Systemanalysen beskriver Bergslagsbanans funktion och betydelse och inte minst de förväntningar som finns på vad den ska ”klara” och dess förutsättningar för detta. Vi har även tittat på hur banan behandlats i Trafikverkets (dåvarande Banverket) planer och underlag och sökt komplettera bilden. Trafikverkens modell är t.ex. rätt dålig till att beskriva relationerna med näringslivet på längre sikt och detta slår extra hårt mot en bana som denna. De ekonomiska analyserna i rapporten är baserade på Trafikverkets metodik med syfte att de ska vara lättare att jämföra.

 

Vad är den viktigaste slutsatsen/budskapet i din rapport?

- Att Bergslagsbanan inte ges förutsättningar att leva upp till förväntningarna i de planer som finns. Men även att en satsning på banan är ”lönsam” i vid samhällsekonomisk mening. Utmaningarna är större än resurserna. Det finns dock möjligheter att nyttja banan bättre genom bättre samverkan och detta måste också till. Just det är kanske det bästa sättet att visa på att ännu mer resurser gör nytta?

 

Var det något som överraskade dig när du arbetade med uppdraget?

- Det var flera saker som överraskade mig. Bergslagsindustrins betydelse för landets ekonomi var mycket större än jag trodde – varor för storleksordningen 140 miljarder kronor transporteras till och från industrierna i Bergslagen per år. Sådant hamnar ofta i skuggan av den omhuldade tjänstesektorn. Även att det är så dåligt känt att näringslivet har så stora problem med leveranssäkerheten. Vad detta beror på kan man fundera över. Personligen tror jag det beror på en kombination av att:

  • Banan inte går till eller via Stockholm
  • Få människor skickar gods men många åker tåg vilket gör att alla, även politiker, gärna tänker persontrafik då tågtrafik kommer på tal. Hur ofta hör man inte ”Ska vi sitta här och vänta in ett godståg när vi redan är sena?”. Vem tänker på vad förseningar kostar företagen? Vem tänker på vad detta i förlängningen leder till i form av minskade investeringar och arbetsmarknad?
  • Företagens eget agerande. Det verkar som att man skulle kunna göra mycket mer för att göra problemen kända och då inte minst peka på vilka risker det finns för effekter som kan begripas av alla och envar.

 Jag förvånas även av hur lätt vissa tar på den omstartande gruvnäringens behov. Kapaciteten är redan idag hårt nyttjad och så mycket mer finns det inte plats för utan att leveranssäkerheten försämras dramatiskt.

 

Vilka är Bergslagsbanans största utmaningar och möjligheter sett ur ditt perspektiv under de närmaste tio åren?

- Det finns en rad spännande utmaningar men jag nämner några:

  • Att bibehålla pålitliga, robusta godstransporter på befintliga stråk för regionens gravt järnvägsberoende kunder och att vara förbered på industrins ökade behov.
  • Att erbjuda snabb, attraktiv regional trafik som är en förutsättning för det kunskapsintensiva näringslivets kompetensförsörjning och som möjliggör förstorade arbetsmarknadsregioner.
  • Att lösa gruvnäringens transportbehov i form av pålitliga, robusta godstransporter på berörda bandelar.

 Här hittar du rapporten i sin helhet